Hej!

Kunde inte låta bli då vi har så verbala och bra föräldrar som skriver så himlans bra. Jättekul för oss i skolan och i klassen att få ta del av dessa berättelser från föräldrar och deras tankar och idéer. Detta är just vad som är viktigt för eleverna just nu. Det blir ett syfte med en mottagare som ser det som viktigt att läsa innehållet.

Denna gång handlar det om Barn förr och idag. En del i arbetet i SO:n. I vecka 43 arbetar vi vidare med barnkonventionen och därför passar det bra att vi jobbar med historia och framför allt barns historia. Även elevernas egen familjehistoria. Här har vi samlat in några föräldrar som berättar som sin historia och när de började skolan.

Pappa Pasi

Jag gick på Grönkullaskolan mellan 1:an och 9:an (1984-1993). Skolan ser nästan helt likadan ut nu som då. Min första lärare hette Lillemor. Jag har inte goda minnen av henne. Hon behandlade tyvärr inte alla barn lika och ”valde” att inte se när någon elev blev retad och utsatt.

Förr känns det som tydlig struktur och ”ordning” var bättre. Det börjar komma tillbaka till det igen och det tycker jag är positivt. Jag tror att skolan är bättre nu t.ex. mer demokratiskt och man jobbar aktivt mot mobbing och utanförskap.

Hälsar pappa Pasi

Mamma Lisen

Jag gick på olika skolor mellan 1:an och 9:an (1987-1996). I 1:an och 2:an gick jag på en skola som hette Hagaskolan i Alvesta. Jag minns inte så mycket från de åren där, men jag minns att klassrummet var ganska kalt (alltså inget inspirerande på väggarna) och korridoren var ”stel” och tråkig. På skolgården hade vi inte så mycket att göra, inga fina lekredskap.

Sen flyttade vi till Växjö så resten av skoltiden gick jag på Torpaskolan (en 1-4 skola), Furutåskolan (en 1-6 skola) och slutligen Teleborg centrumskolan (en 7-9 skola) Torpaskolan var en jättemysig skola byggd av trä, rödmålade med vita knutar. När jag började där fick jag en lärare som hette Mona. Mona var väldigt snäll och kärleksfull, men kunde också bli sträng och säga ifrån när det behövdes. När hon skadade benet och blev sjukskriven under en längre period fick vi en tokig vikarie som jag har glömt namnet på… Han var inte som alla andra till alla elevers glädje men till föräldrarnas förtret. Vi fick lära oss en massa märkliga och roliga ramsor som vi sa i kanon och en dag fick de som ville prova hans snus! Det var kanske inte hans bästa beslut, men vi hade kul (kanske inte de som provade och sen spydde).

Jag tror att en sak som var ”bättre” för var att skolan var mer ”fyrkantig”. Med det menar jag att det var mer uttalade och tydliga regler samt en trygghet i att de uppgifter som skulle utföras var enkla att tyda hur de skulle utföras. Att man idag lägger ansvar på att eleverna själva ska lista ut en hel del kan gynna vissa individer men blir svårt för andra (särskilt i de yngre årskurserna). Men detta gäller såklart inte för alla klasser och skolor. Många har idag kommit väldigt långt med ”tydliggörande pedagogik”. En annan sak som jag förvånas över är att i dagens skola har många elever (fler än jag trodde) en ganska otrevlig attityd och sämre motivation. Barn ska få vara med och påverka och bestämma kring vissa saker, men de måste även lära sig att följa och respektera alla människor.

Hälsar mamma Lisen

 

Mamma Malin

Jag började skolan på Prästängsskolan i Alvesta, 1987. Min lärare hete Margareta och var väldigt snäll. I klassen var vi 8 flickor och 20 killar. Under första året flyttade 4 flickor så resten av lågstadiet var vi bara 4 flickor i klassen. Min bästa kompis hette Sara (och hon är fortfarande min bästa vän) och hon var adopterad från Etiopien. Att hon inte hade samma hudfärg som oss andra barn var ovanligt och hon blev retad för det ibland.

Vi flickor lekte oftast två och två medan pojkarna lekte i två olika stora grupper. Ibland lekte vi alla tillsammans och då brukade vi leka ta, krig eller ”Gnuttar” i skogen bakom skolan. Vi fick alltid vara ute på rasten. Vi hade oftast kul ihop även om jag och de andra flickorna var lite rädda för pojkarna för ibland retades de väldigt mycket och var ganska dumma då vi var färre än dem.

Vi åt mat i matsalen och det var en mat-tant som la upp maten på tallriken åt en. Det stod även en mat-tant och vaktade hinken där man fick slänga matrester som kollade att man hade ätit tillräckligt.

Bättre förr:   Föräldrarna/världen verkade vara tryggare förr, vilket gav barnen större friheter att gå hem själva från skolan, till träningar och kompisar. Det var inte ett sånt kontrollbehov som den ständiga uppkopplingen skapar med telefoner och sociala medier.

bättre idag:

Idag har vi mycket mer tekniska hjälpmedel som underlättar inlärning och utveckling.